Miriam

Tror jag tagit mig vatten över huvet. Inleder mitt tredje jobb på lördag och söker mitt fjärde på måndag. Hur många jobb kan man ha innan man stöper in i väggen? Och hur många jobb kan man ha innan man tappar verkligheten och allt runt omkring sig? Är det nu jag ska göra så här, eller ska man ta vara på tiden man har som ung? Å andra sidan så är jag inte ung i sättet, är nog mer pensionären som längtar tills hon får blir mormor ^^

Iaf så gillar jag att ha pengar i min ägo och det bästa är att spendera dom på saker jag egentligen inte behöver. Men i detta nu behöver jag pengar, i massor! Huset börjar att komma i sin ordning och inflyttningen blir tidigare än tänkt :) Blir att måla trappen en sväng till i helgen och få golvet slipat om nån vecka sen är det bara att kasta iväg grejerna till hemmet, som jag längtar!
Försökte leka elektriker, men gav upp ungefär lika fort som jag börja. Är nog inte nått framtidsyrke för mig. Men lamporna hänger där dom ska, dock inte inkopplade i något ^^

---

Som kanske många vet så har det varit jul för några veckor sen och nu även nyår. Tiden går fort när man har roligt! Alldeles för fort...
Iaf så vart nyåret lika lugnt som julafton. Var meningen att jag skulle jobba, eller det trodde då jag iaf, men så blev inte fallet och hade därmed inga planer what so ever. Blev därmed en middag hos mor och far med gammfolket, mycket god middag! Sedan gick vi ner till Nybban för att se alla raketer, det är något lugnande med nyår och alla dessa olika ljussken som drar över skyn. Det sorgliga är att vissa inte kan hantera dessa magiska smällare, inte ens fullvuxna män. Vi bestämde oss relativt snabbt att flytta oss till andra sidan tjärn för att skicka iväg sånna där kinesiska lyktor, mysigt! Fattades bara tomtebloss, sen hade min kväll vart fullbordad ^^

Men ikväll, trött som ett spädbarn, sitter jag här och tjänar pengar. Faktiskt riktigt trevligt, så länge det är någon här att prata med :P Och som sagt, på lördag börjar jag på mitt tredje jobb så får se hur det går, men det ska nog gå finemang!

Då vet ni vad jag gör i helgen, puss o krams!

Läste just min gamla blogg. Fanns saker där som både gjorde mig glad och fundersam. En gång i tiden hade jag inga problem, en gång i tiden hade jag inget att bry mig om. Kom även ihåg att jag hade en annan blogg, min första blogg. Det var, vad jag minns, en mycket glad och rolig blogg. Jag hade mitt sätt att skriva på. Ångrar djupt att jag tog bort den, hade vart roligt att läsa den idag. Visst hade slutet spårat iväg en bit, men det är början jag saknar. Tiden då det absolut inte fanns några bekymmer. Och där hade jag ett helt annat sätt att skriva på.

Idag vet jag inte varför jag skriver, vad jag skriver, hur jag skriver. Men ska försöka hitta tillbaka till mina gamla skrivar rötter. Allt flöt på bättre då :)

Och nu efter att ha skrivit tre inlägg på en kväll inser jag att jag verkligen inte har något att skriva om. Men det blir så när vardagen bara handlar om jobb, städa, fixa och dona. Men alldeles snart dyker det upp bilder, bilder på huset, på julafton, på familj, vänner och det som händer. Ska försöka komma ihåg kameran när det skall vara med. Ska försöka ta mig tid att tänka över min vardag och summera det jag gör och se om jag gör nå vettigt. Hade kunna göra nå vettigt nu i väntan på att nån ska ringa, hade kunnat sticka klart mina vantar som ha legat i korgen pag allt annat ^^

Skulle vilja veta om nån vet om det finns nån speciell app för blogg.se i mobilen?

puss o krams på er som orkar läsa

Har valt ett val och känner att det gör mig gott. Nu kanske jag kan koncentrera mig på annat, typ mitt eget liv :) Det hade ingenting med vad det var och hur mycket det användes, det berodde på vad som hände där. Jag orkar helt enkelt inte mer och återgår till ett annat liv, mitt gamla liv :)

puss o krams

Det är lustigt hur folk som jag knappt känner, bara vet vilka dom är och som har samma relation tillbaka kan säga saker om en själv som man själv inte visste. Detta är en av de anledningar jag har att avsky detta samhälle.
It makes me sick!

Men nåja, det är väl det man får leva med.

puss o krams

Vet inte varför, men nyheten gjorde mig glad och jag vet inte varför. Kan det vara skadeglädje? Känns som skadeglädje!

---

Har haft fullt upp.. eller bara vart lat och inte orkat skriva här. Men iaf så är ett sovrum omtapetserat (kanske kommer upp nå bilder sen när nya sängen har anlänt) har fixat och möbleratom. Har bara allmänt donat i lägenheten.
Sedan har ja fått ett ryck och ska ta hand om mig själv lite mer. Så den bleka hyn skall bort med lite cancerframkallande solning, skall klippa mitt hår, fixa mig en färg i håret som jag är nöjd med, uppdaterat sminkväskan, rakat benen (ja hade inte slutat helt, men gjorde de ikväll), fixat ögonbrynen och köpt en hudkräm som ska ge lyster till hyn. Sen vet ja inte om jag har gjort nå mer... Jo, har sjävklart målat naglarna ^^

Känns som om det är mycket som är på gång och mer kommer det att bli. Känns som om jag gör mer än jag klarar av och saker som inte är värt att nöta på. Men ändå kämpar jag där, trampar på samma plats för att det är bra just nu. Men sen då?
Finns många saker jag "hatar", men desto fler som jag älskar. Dock börjar mycket negativt strö över min vardag och jag kan inte sopa bort det riktigt. Det enda jag kan göra är att vänta och se om vinden vänder.

puss o krams

När världen förändras så följer vi med den, när personer förändras lämnas dom till sitt eget öde

---

Ibland svävar jag iväg i min egen värld, eller det händer väldigt ofta att jag kortsluter och tappar kontakten med omvärlden. Men iaf så brukar jag fundera över hur jag var för fem år sen, eller bara för ett år sen. Mycket har hänt och mycket har jag insett att man inte skall ta förgivet. Jag har fått en annan syn på livet, en annan blick på människor.

Jag uppskattar mer det jag har och värdesätter mycket mer än jag gjorde. Jag gör det som jag känner är bäst för mig. Jag kanske har blivit självisk, jag kanske gör mer det som gynnar mig. Men man lär sig av sina misstag och därför har jag blivit den jag är.

puss o krams

Sitter och tittar på Idol som har dragit igång igen efter ett års uppehåll. En ny jury som dom bara har satt ihop med brist på personal. Vem tror Alexander Bard att han är? Jag är väl ingen expert när det kommer till sång, men jag är inte tondöv. Jag har även trott att Idol är en sångtävlig, men tydligen var det inte så. Jag hade nog också reagerat på samma sätt om någon hade frågat mig om det var det om jag stod där.

Ajja, tur jag inte kan sjunga så jag slipper vara med om något som Idol. Jag nöjer mig med badrummet och duschmunstycket och ekot som ljuder så vackert att t.o.m Mulle börjar undra vad det är som låter.

puss o krams

Måste vara första gången jag på riktigt har insett vilket misstag jag gjorde i livet, under den tiden man skulle vara som mest lycklig. Ja, nu ångrar jag de 1,5 åren du fick av mig. Den tid som skulle bli den bästa.
Jag har aldrig varit så arg, besviken och sviken av någon förr. Att jag lyssnade och tog in de lögner jag trodde var ord för att skydda mig. Att jag gav upp en vänskap för att få vara med om ett helvete. Att måsta vara en del av ett kaos av hat och oro.
Och det värsta av allt är att jag inte har insett det förens nu. Inte förns du ljög mig rakt upp i ansiktet en sista gång.

Och att jag har vart så dum som trott att det skulle bli en människa av dig igen (som du tydligen aldrig var heller), men nu har jag insett att det enda du är är en idiot som fortsätter att lura, utnyttja och ljuga för folk som du lossas stå nära.
Jag var kär i någon som inte ens fanns, en påhittad person.

Men det bästa är att sanningen alltid hinner upp en och det har den redan gjort dig. Ja, som man bäddar får man ligga kan man säga.

Tog på mig bakarvantarna efter många dagar och nätter, tog mig modet att baka en banankaka trots att jag inte tycker om varma bananer. Testade om bagarkvinnan i mig fortfarande fanns kvar och javisst, där var hon!
Blev en mycket himelsk god kaka, denna kan jag gärna göra fler ggr :) Var inte så avanserad som jag trodde och den räcker troligtvis ett helt sekl.. eller till gubben kommer hem ^^

Har haft bloggen på hyllan ett tag, orkar inte ta mig tiden att skriva, har så mycket annat att göra. Men i väntan på att kakan skall svalna så jag kan packetera den så tar jag mig en liten tid här.

---

Just nu känner jag för att totalrenovera, bara för att jag vill göra det nån gång. Riva tapeter, måla väggar, lägga golv, köpa nytt. Ja, you name it.
Men mellan rivsåren och blåmärkerna så tjänar man inte miljoner på posten, speciellt inte om man bara är halvtidare. Jag får allt lägga det med på hyllan och låta det samla damm som allt annat jag vill göra. Dock är det en mycket spännande hylla jag har, en som jag tittar på när jag känner att jag inte orkar mer. Det är där jag får kämparglöden och förstår varför jag fortsätter :)
Men kanske (hoppas massor) så blir badrummet iaf renoverat, dock är det inte jag som får vara där och riva kakel och golvplatter, det får allt våran kära hyresvärd göra!

puss o krams

Medans jag tittar på en film på tv och det blir reklam så flippar jag över på ett annat program och det råkades handla om hundar och inte om vilka hundar som helst, utan om just Breton. En Breton som Troja var, som lillhjärtat var <3

Det finns en sak som jag inte har förstått mig på än, det är detta med att uttrycka sin kärlek på internet: facebook.
Visst kan man uppdatera sin relationsstatus, men va fasiken är detta med att skriva till varandra så att andra ser att man saknar, älskar, skickar hjärtan m.m när man ist kan göra det irl till varandra?
Det är väl gulligt första gången, men efter 3292485 gången är det inte lika gulligt längre. I mina ögon ser det lite mer desperat ut. För guds skull folk, älska varandra i verkligheten och inte genom facebook! Bara för att det inte hänt på face betyder inte att det inte har hänt i verkligheten!

Phuu, nu var det sagt. Tack för mig! (hoppas bara jag inte får skit för något som ingen annan vågar berätta ^^)

puss o krams

Det skrivs och det sägs mycket om jordens undergång som sker på lördag, därför tänkte jag också lägga en kommentar om just jordens undergång. Den sker när den sker! Och jag är relativt säker på att den inte sker nu på lördag.
Vilket som, om det nu inträffar på lördag så gör det mig ingenting, egentligen. Om alla mina nära och kära ska ryka med så vill jag också det. Många bekymmer slipper jag också... Behöver ju inte söka jobb nå mer!

Det där var bara för att se det positivt. Men om det händer på lördag så kan man ju inte göra något åt saken. Men om det inte händer på lördag så hoppas jag att gubben som hitta på allt har ett riktigt bra gömställe. Jag skulle då inte vilja vara i hans skor på söndag, han hade ju som ingen backup-plan.
Ajja, tokiga gammla gubbar ska man aldrig lita på!

puss o krams

Jag vet inte hur det är med er, men vill ni veta när ni skall dö?
Det tycker jag är något man tar när det kommer. Självklart kan man ju aldrig veta om det kommer att inträffa någon olycka, men tydligen så har dom hittat på nå sätt att räkna ut hur mycket vi kommer att åldras genom ett blodprov. Vill man veta de?

Jag som är... egentligen inte rädd, men vill helst inte hanskas med döden, vill absolut inte veta. Vad är meningen med de, så du hinner göra allt innan den åldern? Pleace, lev bara livet och ta saker och ting som de kommer.

Har inte kunnat skriva, tappade allt. Allt blev tomt. Det blev det för mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag vet inte vars jag ska börja. Det här är situationer jag inte kan hanskas med, saker jag önskar aldrig ska inträffa. Saker jag intalar mig själv aldrig händer.

Jag har ingen aning hur jag ska lösa alla världes bekymmer, men å andra sidan så är det ingen annan heller som har. Det finns saker som ingen vanlig dödlig kan lösa eller hjälpa att det händer.
Så därför satta jag mig på en solstol nästintill naken och solade som aldrig förr. Det enda jag kan lösa just nu är min otroligt vita hy som ska få sig en solkyss så det bara skriker om det. Och ja, solen tog idag och det syns att jag blivit kysst över hela kroppen!

Väntar på svar om jag har någon bil till imorn, isf blir det av till Aplog. Inget hundra procent sugen, men pengar är pengar och det är de jag strävar efter!

puss o krams

Helt plötsligt från ingenstans försvann en känsla som jag länge velat bli av med. Det var en ny skön känsla som for över mig när denna dåliga känsla försvann! Jag var rent tvungen att le för mig själv, så bra kändes det. Som om en sten föll från mitt bröst. Och i samma veva ringer telefonen och det blir iväg på en arbetsintervju igen!
Var det denna känsla som stoppade mig från att gå vidare med livet?

Ja, nu bryr jag mig inte längre helt enkelt (på ett bra sätt alltså) och jag kan äntligen vara lycklig med det jag har :)

Ska tänka över det där med telefonen en gång till, men som det ser ut nu så har det börjat ljusna och jag kan kanske unna mig det ^^

puss o krams

Som sagt, jag har en tendens att fastna i det förflutna och längta tillbaka till en tid som ej går att få igen. Det är en tid vi alla är med om, men som tar slut alldeles för fort, barndomen. Visst känner jag mig som ett barn ibland, men det är ju inte samma sak när ingen annan vill leka med mig i sandlådan. Och nu menar jag leka på riktigt, inget annat!

Iaf så känns det som om jag har fastnat och tar mig inte längre. Ser hellre tillbaka på en tid då jag visste vad jag ville och gjorde det jag gjorde, ist för att titta på en framtid som är så oklar att jag blir mörkrädd. Inget, absolut inget är fastställt och planerat och jag har ingen aning om vars jag kommer att hamna om några år. På nått vis är det spännande och jag känner mig inte fast, men det skulle ha vart skönt att veta en sak iaf, att en grej var klar så jag kan gå vidare med livet. Men icket! Har lekt för länge i sandlådan att det tillsist blivit lera och nu sitter jag fast i lervällingen.

Men trots att jag sitter här utan eget hem, utan pengar och framtidsplaner och funderar över att skaffa en ny telefon. En såndär som alla andra har, en såndär frän sak som man kan skryta med... Ne, mest för att den har GPS, en uppfinning jag älskar! Och så håller min nuvarande på att säga upp sig, den har ju ändå vart med i 2,5 år ungefär och det mina vänner är rekord!
Ska jag utmana plånboken eller vänta till bättre tider? Men vad jag har hört så lever vi bara en gång och borde leva det livet ut. Så ta tillfället i akt då?

Det är tur jag är ung än och har hela livet framför mig(?) Och tur jag inte behöver oroa mig över pensionen iaf, då hade jag haft lätt panik vid det här laget!

puss o krams på mitt ständiga sökande efter framgång

Satt och läste min gamla blogg nyss och måste säga att jag skrev mycket bättre då, och det var inte så längesen, bara just före jul ^^ Men ack så dyster jag var.. Den tiden hoppas jag ska gå förbi, för nej, den är inte de än. Inte helt och hållet. Det hugger fortfarande i hjärtat, men tror mest det handlar om hur bedragen och lurad jag blev, inget annat. Sen så har det ju inte blivit bättre med tanke på att jag inte kan stanna i Umeå längre och inget jobb har och att allt har kört ihop sig. Men det löser sig :)

Ibland när jag läser igenom gamla inlägg så ser jag efter varje mening hur humöret ändras. Ju mer jag peppar mig själv desto gladare blir inlägget ^^ Kan börja med att skriva att mitt liv är över för att sedan avsluta med att jag är kungen på stället!

Dock är det nå fel på blogg.se eller om det bara är min (skulle inte förvåna mig), för mina inlägg syns inte. Men det får väl komma som en bomb imorn! Och som sagt, jag skriver för min skull, inte för er ;)

♥Krams hjärtat

Varför levde inte jag på 60-talet. Den tiden verkade så mycket enklare, alla såg så mycket lyckligare ut. Och man hade ju ett sjukt snyggt mode då! Nemen helt ärligt så gillar jag det glada 60-talet. If we can turn back time!