Miriam

Undra varför jag inte lever upp till det jag alltid uppmanar andra att göra? Men vi kan ta som ett exempel: en tränare blev inte proffs fast dom möjligtvis lärt upp en som blivit.
Kanske just det, jag ger andra goda ord på vägen och kan själv inte ta emot dom. För jag lever verkligen emot alla mina ord, fast ja inte vill...? Jag ser hellre andras lycka ist för min egen, men jag vill själv uppleva den.

Häromdan gick det upp för mig att jag försökte ordna upp någon annans liv utan att titta till mitt eget. När nu denna person gick ut ur mitt liv gick det upp för mig att jag inte hade någonting kvar. Jag hade inte fixat mitt eget, min "back-up", min livlina. Jag var så upptagen att få någon annan att må bra ist för mig själv. Det är inte konstigt att hela planeten rasa, min bärande vägg fanns inte kvar.
Så nu är det bara att börja om igen, från början. Fast denna gång måste jag inte gå någon skola, och därmed blir det sociala livet tyngre. Jag får helt enkelt hitta på någon annan lösning :)

Jag vill möta utmaningarna, men vet inte hur.
puss o kram, sov så sött