Har upptäckt att jag börjar likna min mor mer och mer. Är det bra?

Det enda jag vet är att min äldsta bror är lik min mor och min yngre bror är lik min äldre, men jag är inte lik mina bröder så då borde jag inte vara lik min mor ;) Gu vad jag är smart ibland!

♥Krams

Just nu känner jag att jag får gluten! Jag orkar inte göra nått, trodde att allt var klart och att jag skulle få ordning på livet igen, men icket! Får väl hoppas dom fortfarande vill ha mig där... annars vet jag faktiskt inte vad ja ska göra i sommar. Orkar inte vara arbetslös igen!

Ne, undra om jag ska gräva ner mig i en filt framför en film och bara dö. Eller så tar jag tag i livet.. igen.

♥Krams

En såndär jobbig känsla drog just över mig. Sitter fast i ett vägskäl där jag faktiskt inte har någon aning om vilken väg jag ska gå. Får helt enkelt stå på tomgången tills jag fått tag på en karta!

Livet blir mycket roligare om man även får se baksidan av det!

♥Krams

Helt ärligt så orkar jag inte med nå mer. Det blir för mycket, det får inte hända allt på samma gång.. Jag vill bara sätta mig i en låda och ställa den i ett hörn! Sitta där och hoppas att allt blir bra.
Det är inte rättvist just nu, livet är inte rättvist just nu...

♥Krams på dig farfar ♥♥

I min ensamhet, som jag oftar hamnar i genom att jag just bor ensam, så funderar jag över hur det hade kunnat vara om jag valt att göra saker och ting på ett helt annat sätt. Jag ställer frågor som ingen kan svara på, jag försöker ge svar på något som inte ens är en fråga. Jag har bestämt mig för att ödet tog mig dit jag är idag, för ärligt talat så hade jag ju inte fått träffa det underbara folk jag fått träffa här, jag kanske inte ens hade flyttat hit till Umeå. Jag hade inte upplevt livet i Kalix om jag inte hade valt att gå den väg jag gick. Jag hade heller inte vart denna framåt kvinna som jag är idag. Finns en sak till som jag väljer att inte nämna, men kanon är det så det slår härliga till!
Men med allt som jag har hunnit vara med om hittills så har det stärkt mig själv och jag har lärt mig att acceptera det som är och behålla det som finns. Jag har fått en bättre relation med min familj, mina vänner och jag ser att det finns ett ljus när det är som mörkast.

Det bästa som har inträffat just för tillfället är att jag vill hem. Jag har bestämt mig att det är hem jag ska, om ja så ska släpa mitt pick och pack själv! Ja, ni lästa rätt, Miriam vill tillbaka till Arvidsjaur igen. Jag har accepterat att samhället vill ha mig kvar där och så får det bli för att tag till ^^

Kände för att svära:
HEEELLVEEEETEEEEES JÄÄVLA SAATANNNS FÖRBANNADE HELVETE!!

När det kommer tomma ord från en tom människa så lyssnar man helt enkelt inte. Det var bara ord som var oläsliga och mina svar var som att kasta sten i vattnet, helt onödiga. Precis som dennes ord.

Sådär ja. Och fråga inte.

♥krams

Just nu sitter jag mitt mellan allt och inget. Jag vet inte åt vilket håll jag ska luta mig åt riktigt. Men som det ser ut nu så kommer jag mycket troligt att flytta hem igen, hoppas bara att jobbet blir mitt så jag slipper oroa mig för pengar.

Livet är en lek och jag får väl lov att fortsätta leka, eller spela spelets regler?

♥Krams

Är det okej att känna en sak, men sen säga något annat? Är det okej att säga något som man egentligen inte menar? Och är det helt okej att bli kär utan att själv veta om att man skulle bli det?

Enligt mig, jag vet inte. Men ibland så kanske det är bäst att inte säga hela sanningen om det förvärrar en situation, men att säga något man inte själv tror på eller något som inte är helt sant kan sätta en själv i en mycket värre situation.

Sista frågan. Självklart är det okej!

Det var väl allt ja ville lätta från hjärtat :)


♥Krams från hjärtat

Jag har fått den där känslan av att Arvidsjaur inte är allt för långt borta nu.. Jag vill inte tillbaka nu, jag trivs och är inte färdig med Umeå än! Men pga läkarens råd så har jag tre veckor på mig att hitta ett jobb, annars blir det en resa hem igen, utan jobb där också.
Fan vad jag hatar saker och ting ibland! Lider jag av otur eller är det bara min livsstil?

Fick ett mindre trevligt samtal idag, fick höra något som jag inte trodde var möjligt. Vännen finns inte längre, hon finns inte längre kvar vid vår sida. Hon som var så glad att se en varje gång, hon som var så mesig att vi skrattade, hon vi skrattade med, hon vi älskade. Hon har funnits i vår familj i en så lång tid att jag trodde att det alltid kommer att vara så. Hon var verkligen ett exempel på människans bästa vän! Trofast och gjorde inte en fluga förnär, ville alltid vara nära och har tröstat mig i vårt och torrt.

Så jag satt där på bussen hit till Arvids och det föll tårar, hade och har fortfarande en klump i halsen. En semestervecka jag sett framemot tog sig en tvärvändning, det är ju inte samma sak nu. På bussen skrek en katt utöver sig, fick mig bara att tänka på allt som kan hända min lilla gubben. Vars är han när man behöver honom som mest!?

Har märkt att man inte tar livet allt för givet, det är nått som kan finnas ena dagen, men borta nästa. Hade ju planer att ta hand om henne då hon blivit för gammal för att vara till skogs. Hon fick inte ens sin sista vila på ett rättvist sätt, det var alldeles för tidigt. Men jag hoppas du min lilla vän vilar i frid ♥

 

Kommer alltid att sakna dig Troja! Men nu får du träffa en annan kär gammal vän, Ria. Vila i frid mina töser ♥

♥Krams på dig

Börjar ha lätt ångest att vara borta från min lille man i en hel vecka, över en vecka! Så ett sista mys här i soffan innan jag måste transportera honom till "barn"vakten :)
Vad skulle jag göra utan mitt lilla barn!?! ^^

♥Krams, älskar det här lilla pyret

Någonting som jag tycker om att göra så är det att spendera pengar, pengar som jag inte har för det mesta. Kommer säkerligen så småningom hamna i lyxfällan. Var och handlade på Coop idag, skulle bara inhandla lite småsaker, och när jag handlat färdigt insåg jag att det enda som fanns i korgen var godis och bröd. Inte är det så att jag ska börja med nån diet iaf!

Något annat som slog mig med tanke på diet är att detta år är alla träningsnördarsår. Vars man än tittar så springer det förbi nån jobbare eller promenerare, folk som just vart på IKSU eller på nått annat gym. Det enda det pratas om är träning hit och träning dit.
Den slutsats vi kan dra är att jag inte faller för grupptryck! Det är väl bra?

Men till nått helt annat. Jag har ju alltid sagt att det som gör mig illa eller är dåligt i mitt liv det tar jag bort och jag fundera starkt på att ta bort en del saker, eller i det här fallet personer, ur mitt liv. Det enda som dessa har försakat är problem och ännu mer problem.
Men ska inte göra något förhastat, men det är en tidsfråga innan botten är nådd.

♥Krams

Fick en såndär otrolig längtan till att ha ett slumber-party! Tänk på den gammla goda tiden då man sov över hos sina kära vänner och bara allmänt hade trevligt.

Om man fick vara barn för en dag igen, gu va ja skull hitta på mycke hyss!

Vad jag nyss gjorde med texten vet jag inte, men det får stå kvar så för det är så jag känner!

♥Krams

Det här med att minska på sötsakerna går lite dåligt. Har ju lovat mig själv att inte handla nå mer godis och sånt, eller iaf minska på det rejält och det har jag! Men genom att jag inte får handla sötsaker stoppar mig inte från att äta, jag bakar helt enkelt mina egna godisar, känn på den du Miriam!

Helt ärligt så tror jag att jag är schizo. Jag lurar mig själv och försöker komma runt mina egna regler. Ojojoj, denna kvinna har det inte lätt... vem tala jag om nu?

♥Krams på min andra hälft som vill sluta

Vi ställs alla mot väggen ibland, vi måste alla göra ett val någon gång i vårt liv. Ett val som kan förändra våran framtid och det bästa av allt med valet, vi vet inte vad som kommer att hända efter vi gjort det.

Vi gör många chansningar och förlitar oss på magkänslan, den känsla som oftast tar oss dit vi vill. Vägen dit kan vara hård och svår, men vi tar oss ända fram till sluta, förr eller senare. Det enda som behövs i våra val är tålamod och tillit, tillit till oss själva. Att lita på sig själv är bara början på en underbar relation med sitt samvete.

Har jag blivit gammal då kroppen hindrar mig från vissa saker för att ryggen säger upp sig? Är jag gammal då jag överväger saker beroende på hur farligt det egentligen är fast risken att nått ska hända är liten?

Eller så är det bara allmänt så att jag börjat bli vuxen, tråkig och lat ^^

Har dock börjat vela börja träna.. är det bara för att jag är sjuk?

♥Krams

Jag har ett sjukt sockerbegär, och då menar jag sjukt. Måste äta något sött varje dag och helst i stora mängder. Men satt nyss och tänkte för mig själv; jag behöver inte en massa sötsaker! Och jag är inte ens sugen att springa iväg och köpa något nu!... det är ju lätt att tänka så just efter man tryckt i sig en massa chokladbollar.

Nej, mitt sötsug är värre än när en alkoholist ska sluta dricka. Det kommer att krävas mycket av psyket att dra ner på det och mycket hard work. But I will make it!