Miriam

Fick ett mindre trevligt samtal idag, fick höra något som jag inte trodde var möjligt. Vännen finns inte längre, hon finns inte längre kvar vid vår sida. Hon som var så glad att se en varje gång, hon som var så mesig att vi skrattade, hon vi skrattade med, hon vi älskade. Hon har funnits i vår familj i en så lång tid att jag trodde att det alltid kommer att vara så. Hon var verkligen ett exempel på människans bästa vän! Trofast och gjorde inte en fluga förnär, ville alltid vara nära och har tröstat mig i vårt och torrt.

Så jag satt där på bussen hit till Arvids och det föll tårar, hade och har fortfarande en klump i halsen. En semestervecka jag sett framemot tog sig en tvärvändning, det är ju inte samma sak nu. På bussen skrek en katt utöver sig, fick mig bara att tänka på allt som kan hända min lilla gubben. Vars är han när man behöver honom som mest!?

Har märkt att man inte tar livet allt för givet, det är nått som kan finnas ena dagen, men borta nästa. Hade ju planer att ta hand om henne då hon blivit för gammal för att vara till skogs. Hon fick inte ens sin sista vila på ett rättvist sätt, det var alldeles för tidigt. Men jag hoppas du min lilla vän vilar i frid ♥

Kommer alltid att sakna dig Troja! Men nu får du träffa en annan kär gammal vän, Ria. Vila i frid mina töser ♥

♥Krams på dig