Miriam

I min ensamhet, som jag oftar hamnar i genom att jag just bor ensam, så funderar jag över hur det hade kunnat vara om jag valt att göra saker och ting på ett helt annat sätt. Jag ställer frågor som ingen kan svara på, jag försöker ge svar på något som inte ens är en fråga. Jag har bestämt mig för att ödet tog mig dit jag är idag, för ärligt talat så hade jag ju inte fått träffa det underbara folk jag fått träffa här, jag kanske inte ens hade flyttat hit till Umeå. Jag hade inte upplevt livet i Kalix om jag inte hade valt att gå den väg jag gick. Jag hade heller inte vart denna framåt kvinna som jag är idag. Finns en sak till som jag väljer att inte nämna, men kanon är det så det slår härliga till!
Men med allt som jag har hunnit vara med om hittills så har det stärkt mig själv och jag har lärt mig att acceptera det som är och behålla det som finns. Jag har fått en bättre relation med min familj, mina vänner och jag ser att det finns ett ljus när det är som mörkast.

Det bästa som har inträffat just för tillfället är att jag vill hem. Jag har bestämt mig att det är hem jag ska, om ja så ska släpa mitt pick och pack själv! Ja, ni lästa rätt, Miriam vill tillbaka till Arvidsjaur igen. Jag har accepterat att samhället vill ha mig kvar där och så får det bli för att tag till ^^