Miriam

Det är när jag ser sådanna bilder som jag ser att jag tappat vikt... men jag är påväg tillbaka :) Men jag gillar det såhär egentligen, dubbelhakan är nästintill borta ^^ (eller ja hade andra där det syntes mer, men vill int lägga ut dom^^)

Känner inte för att skriva längre, eller inte just nu. Jag har tappat mina skrivar fingrar. Jag har inget att skriva om helt enkelt! Det händer inget, jag gör som lite. Men det är jul snart och snart ett nytt år, kanske början på något nytt. Mitt nya år ska bli en nystart på mitt eget liv, på riktigt den här gången ^^
Jag hoppas under nästa år på jobb, lägenhet och annat tjosan som man behöver :)

Och som ett snyggt avslut, tack för en trevlig kväll folket! Fika gillar vi alla ^^

puss o kram på mitt nya liv som kommer!

Fylldes just av ett tomrum. En enorm saknad.
Jag kommer alltid att sakna denna familj som jag så älskvärt blev välkommen av. Jag hann knappt lära känna dem så kände jag mig hemma. Jag kommer alltid att sakna den där busiga tvååringen och den där familjen som alla hade kärlek till varandra. Jag har aldrig förr mött någon som välkomnat mig som ni gjorde, det fanns alltid plats för en till. Kommer alltid att minnas allt vi gjort och alla upptåg jag fått vara med om.

Och just nu i natt kände jag denna saknaden av er. Det är som se men inte röra. Ni finns där, men jag kan inte vara där. Don´t blame him för vad som hänt, det var tillsist jag som valde att det skulle bli såhär. Jag orkar helt enkelt inte längre. Men jag vill att ni ska veta att ni alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. De må vara litet, men det rymmer så mycket!

Jag kommer alltid att vara där som en vän, eller som den dotter ni aldrig fick, vad som helst. Bara ni vet att ni och alla minnen finns kvar hos mig och där stannar dom :)
puss o kram på bland de finaste människorna!

Läste just en annan blogg där det skrevs om att folk förändras fort och i andras sällskap. Men visst är det så att folk förändras, men jag anser inte att jag har det. Jag kan bete mig olika bland olika folk, men är ändå samma gamla tjej som jag alltid har vart. Eller är jag inte de? Det är upp till er att bestämma om jag blivit någon annan än den jag alltid vart ^^

Men visst har denna person rätt. Vissa har verkligen förändrats och många pga nytt sällskap, både bra och dåligt sällskap... Men det är en del av livet, vi kan inte alla vara den vi är och man kan inte heller vara samma person som man var när man var barn. Andra vägrar växa upp, medan andra har alldeles för bråttom. :)

---

Jag anser att man ska vara glad för andras lycka. Men ibland undrar jag hur mycket tur en enda person kan ha, borde det inte vara mer fördelat mellan alla människor? ^^ Alltså, jag tycket det är lite orättvist att en del har allt och andra inget. (nu syftar jag inte på miljonärer och fattiga i afrika, det är så uttjatat..) Jag vill också lyckas och leva i lyx! Men jag får vänta på min tur, nån gång måste jag få tur i oturen.

puss o kram

Kom just på att det är Lucia idag och det är inte mindre än -25 grader på våran tomt! Tror inte det blir något luciatittande för mig idag, om nån inte vill att jag ska följa med, och jag tror inte heller att det blir någon promenad för min del heller idag, även om någon skulle fråga om ja ville följa ^^

Det är nästan skrettratande att stockholm har mer snö äv vi här uppe i norr. Vi har kallt över hela landet och man kan inte njuta av detta sköna land som vi har. Vad var det som hände? Vi som är känd för vårt snöiga vinterland och lite kyligare dagar är ett minne blott(?). Håller vi på att vända jordklotet upp och ner eller har vi bara ett oturs år när det gäller snön?

Jag hoppas starkt på att det vänder och att snön snart börjar komma fallandes från skyn och att graderna ökar så man kan vara ute och njuta!
puss o kram på vita vintrar

Känner att det är mycke snack och lite verkstad i min vardag just nu! Jag måst banne mig komma på nått att göra  omdagarna, hitta ett f*bannat jobb! Imorn blir det AF, söka jobb (nu bryr jag mig så lite som det bara går vars ja jobbar) och allmänt göra nå, kanske köpa de sista julklapparna :)

Sedan har jag gett upp hoppet om en sak, eller jag orkar rent inte. Jag vill, men orkar helt enkelt inte. Det får dyka upp när det dyker upp. Orkar inte söka, orkar inte hoppas. Vill inte hamna i samma gamla misstag, därför kommer jag inte att se något på detta vis på ett bra tag.
Varför jag inte orkar är för alla lögner. Har inte nog med ork att bli förd bakom ljuset igen.. Kan inte ta mig tillbaka på fötterna lika snabbt nu mer, snubblar över samma misstag om och om igen.
Men vem vet, denna "sak" kanske dyker upp när ja minst anar det ^^

Annars så känner jag att min söndag är slut snart och ska lägga mig för att sova, efterlängtat!

puss o kram

Have you heard the news today
I'm leaving town
I'm cashing out
This town's too small for me to stay
The time is now
I'm heading out... and I´m out.

---

Under min nattliga promenad i natt så fick jag se mig ett rådjur ^^ Gu vilken längtan jag fick av det fria livet i Jutis! Den förmodligen bästa platsen som skapats på denna jord. Visst är folket lite av sitt eget slag i denna by, men den byn har sin charm. Det är så fritt. En tripp upp på fjället, en båttur på någon av sjöarna, en allmän skogspromenad. Och varför inte mata min mormors "hus"djur, rådjuren. ^^ Eller änderna, fåglarna, ugglorna eller vilket annat djur man vill.
Annars kan man uppleva naturens själva under, platsen där man ofta får se norrskenet, känna kylan bita i näsan och kinderna, känna värmen på fjälltoppen eller allmänt på sommarn. Man kan ju även ta en tripp till vårt kära grannland, Norge. Ja, man kan inte annat än gilla den plats :)

Jag älskar Jutis!

puss o kram

Varför kan inte jag bli erbjuden ett vanligt jobb? Varför ska det antingen vara starta själv, au pair i ett annat land (jag är ju rädd för utlandet!!) eller nå annat likande? Jag vill ha ett vanligt 7-4 jobb, nått där ja vet vad jag ger mig in på, nått jag vet ja skulle klara av. Jag vågar helt enkelt inte nu, men ja kommer säkert ångra mig om jag inte tar tag i saken och provar. Men sån är tydligen jag, en feg liten tönt. :) Men vad har ja att förlora?...

fegisen säger, puss o kram

Måste sluta äta skräp! Godis, poppcorn, chips. Ja, snask i all ära! Jag mår skit dåligt nu ^^ Man trycker och trycker i sig, tugga efter tugga och till sist säger magen stopp. Jag vill spy! ^^ Har enbart mig själv och beroende att skylla.
Hur står man emot något man verkligen tycker om? Hur håller man tassarna borta från något man inte kan sluta tänka på? Hur släpper man taget om nått som fångat ens intresse?

Som ni kanske märker handlar frågorna om så mycket annat. Men det är just så nu, jag kan inte hålla tassarna borta. Jag vill ta, hålla, smaka. Men jag vet att jag inte får, att jag inte kan. Det vore inte moraliskt rätt, eller det var väl fel ord, men jag kan inte. Man kan inte om den andre inte vill...
Måste få tankarna på annat! Måste stå emot det känslorna vill.

puss o kram

Alltså, nått fel har ja! Jag vill int sova bort hela dagarna ändå gör jag det, det är fysiskt och psykiskt omöjligt för mig att stiga upp på mornarna... Och det är omöjligt att somna om nätterna. Jag är väl en såndär "nattuggla" som det så vackert kallas. Som helt enkelt måste leva ut sitt liv om nätterna ^^
Jag behöver ett jobb! Nånting som tvingar mig upp om dagarna, nånting att göra :)

Och just ja, jag behöver fortfarande en kattvakt under jul, bara över helgen! Nån som kan ta hand om mitt lilla barn ^^ Om ja kunde hade jag tagit med honom, men det går inte med tanke på allergier..

puss o kram

Såg just The Social Network, filmen om facebook. Är sjukt egentligen hur det gick till och hur sjukt fort det kunde bli så kännt och de sjukaste var att jag gick in på facebok just efter ja sett klart ^^ Borde bli förbjudet, är som en drog ;)

Man börja märka hur kännd sidan har blivit, vi pratar om det och vi pratar som de. Det "gillas" tex sägs rätt så ofta. Är det här det nya svenska språket? Det har ju ändrats förr, varför inte nu? :)

puss o kram

Känner att jag är lite seg av mig, men det gick just upp för mig att det var lite mer än ett år sen vi var på Malta. Jag och faktiskt den bästa klassen jag någonsin kommer att ha varit med :) Vi hade våra för och nackdelar, men vem har inte de!
Men iaf, ett år sen jag för första gången satte min fot i utlandet (om vi bortser Norge och Finland, jag anser att dom inte räkans) och jag gillade det faktiskt inte. Jag ville hem, jag tyckte det var en plåga att vara där, jag saknar det inte. Men trots det vill jag tillbaka, jag vill göra om allt för att se det ur en annan vinkel. Det var mycket som hände under just den månaden och jag mådde inte bra och under just denna vecka vi var där kom min bästa vän hem igen och jag ville vara där. Jag längtade bara hem...

Nu efter ett år så ångrar jag att jag kände sådär, jag hade ju kul! Jag har lärt mig att inte längta till saker, längta bort tid. Det var just vad jag gjorde med det tredje året på gymnasiet, jag längtade bort det och jag ångrar det. Jag vill tillbaka och ta tillbaka tiden! Jag vill umgås med dom finaste igen :) Jag var ju glad och jag hade kul! Varför gör man sånna dumma misstag och önskar bort en tid man aldrig får igen?

Jag får helt enkelt bara se fram emot klassåterträffarna och sitta där i mina tårar som jag tydligen har börjat med när jag får ett sånt där kärt återseende ^^

puss o kram på den finaste klass jag haft!

Kom på en sak som jag inte riktigt tänkte på tidigare. Den där glada tjejen finns där innom mig ^^ Fick skratta mig till krockodiltårar ikväll! Jag blir så glad när jag nu inser att den där glada tjejen fortfarande är med mig och tar mig igenom allt. Inget kan stoppa mig nu när jag hittat mig själv!

puss o kram på denna älskade glada skrattandes tjejen <3

Undra varför jag inte lever upp till det jag alltid uppmanar andra att göra? Men vi kan ta som ett exempel: en tränare blev inte proffs fast dom möjligtvis lärt upp en som blivit.
Kanske just det, jag ger andra goda ord på vägen och kan själv inte ta emot dom. För jag lever verkligen emot alla mina ord, fast ja inte vill...? Jag ser hellre andras lycka ist för min egen, men jag vill själv uppleva den.

Häromdan gick det upp för mig att jag försökte ordna upp någon annans liv utan att titta till mitt eget. När nu denna person gick ut ur mitt liv gick det upp för mig att jag inte hade någonting kvar. Jag hade inte fixat mitt eget, min "back-up", min livlina. Jag var så upptagen att få någon annan att må bra ist för mig själv. Det är inte konstigt att hela planeten rasa, min bärande vägg fanns inte kvar.
Så nu är det bara att börja om igen, från början. Fast denna gång måste jag inte gå någon skola, och därmed blir det sociala livet tyngre. Jag får helt enkelt hitta på någon annan lösning :)

Jag vill möta utmaningarna, men vet inte hur.
puss o kram, sov så sött

Det sägs ju att man ska sträva mot sina mål och det låter ju väldigt logiskt. Men om ens mål är så stora och rent omöjliga, hur ska man då ha motivationen att sträva dit?
Nu har inte jag några omöjliga mål egentligen, men för mig känns dom omöjliga. I mina mål så blandas andra personer in och jag kan ju inte tvinga med dom bara för att jag har ett mål jag vill nå. Men kan det vara värt att fråga dom om de vill vara en del av mitt mål?

Sen har ja ju även mål som bara jag kan påverka om jag vill nå dit. Jag vill nå dit, men kan inte..

---

Till något helt annat.
Kan man vara svartsjuk på någon som man egentligen inte borde vara svartsjuk på? Varför är då jag det? Jag har inte rätt att vara det?... eller har ja?

puss o kram

Fick just en såndär konstig känsla.. känsla av att inget är som det brukade vara. Absolut ingenting. En klump i magen och ont gör den. Hade nästan allt planerat och så rasade allt. Jag står på tom mark, bor i en tom låda och lever faktiskt ett tomt liv.
Min bästa vän lämnade mig, mina flickvänner bor långt hemifrån och jag sitter fast i min ladå där ingen tål att vara. När ska turen vända till min fördel? Varför har alla allt det som jag så gärna vela ha, varför går det så mycket bättre för alla andra?

Kanske låter själviskt, men det känns verkligen så just nu. Jag har nått den verkliga botten och ser ingen väg upp igen. Men det är väl meningen att det ska vara sämre för andra för att andra ska lyckas?
Ibland undrar jag varför jag ens försöker. Ibland undrar jag varför jag inte försöker lite till. Jag vill så gärna att det vänder, men inget serveras på silverfat utan att man kämpar för det man vill. Varför försöker jag inte lite till då?

Jag behöver nån som drar mig upp till ytan igen. Där jag en gång var och trivdes..
puss o kram

Bara för att jag kan och vill så lägger jag upp en bild där jag bär så lite sminka man bara kan, alltså inget! Det är mer för min egen skull, bygga upp mitt självförtroende. Jag har inte gått utan smink bland folk så länge jag kan minnas och det är mest för att jag mår väldigt dåligt om jag gör det. Det känns som om alla ser alla skavanker, ser hur ful man egentligen är. Ja, smink kan dölja mycket. Det är så mycket ofixar som det kan bli. Inge smink, bara tvärt satt upp håret, inte gjort nå åt ögonbrynen och bär nå mysplagg ^^
Men jag tänker göra det försiktigt, därför blir det en blyg bild ^^ Tänkte först svartvitt men what the hell, vi kör fullt ut!

Huvva, jag lär säkert ångra det senare !

puss o kram på dom med överseénde

Jag har funderat över det här med träning, och jag kommer bara fram till att jag verkligen inte vill! Men det känns som om jag måste... Ryggen säger snart upp sig, jag behöver bli lite strakare med tanke på vilket jobb jag vill ha och rumpan blir ju faktiskt mycket fastare och snyggare ^^
Men jag behöver helt enkelt motivation. Nån som drar iväg mig, nån som peppar mig. Men jag har ju iaf mina promenader som jag gärna tar, dock inte nu när ja känner mig sjuk, men annars. Det är väl iaf framsteg?

Jag tror helt enkelt att jag väntar med att ge mig hel hjärtat in i träningen tills jag får klartecken angående jobbet :)

puss o kram på de träningsvilliga

Jag gör det för att vinna, jag gör det för att komma frammåt, jag gör det för att lyckas, jag gör det bara för att jag vill och kan.

---

Färg. Alltså färg kan vara riktigt roligt! Har just målat naglarna rosa och det är faktiskt riktigt kul att titta på dom ^^ Känner bara, lite roar små. Ne, men helt seriöst. Att komma in i ett hus som är svart och vitt känns, strikt. Man törs som int röra nått, man ska vara seriös. Men om man däremot kommer in i ett hem där färger sprakar hit och dit och inget ser likadant ut så blir man glad. Man kan vara sig själv :)

Just nu är mitt rum vitt. Det är så tråkigt som det bara kan bli. Ne, jag har en orange matta, en ful matta, men det sätter lite färg på rummet iaf.
Jag har knappt nå julgrejer för det finns varken väggar eller ytor att hänga eller ställa nått på. Det finns en stjärna i fönstret och en burk med en tomte på som är full med godis, räddaren-i-nöden-burken.
Vilken julkänsla..? Undra om man skulle ha gått ner till förrådet och rota, se vad man hittar ^^
Eller så far jag ut och spenderar pengar på samhället!

puss o kram på sprakande färger

Alla har vi ju våra mål i livet. En del sattsar stenhårt i att komma sig ända fram, medan andra hoppas att saker och ting sker av sig själv. Jag har många mål jag vill hinna med i livet, jag har stora krav på mig själv och jag vill lyckas bättre än alla andra. Men trots det så förväntar jag mig inget, i vanliga fall förväntar jag mig det värsta för att inte bli besviken. För om det blir bättre än värst så kan man ju vara stolt att det inte gick åt skogen helt å hållet ^^
Man ska helt enkelt inte ha för höga krav på sig själv och andra. Bara man har försökt så är man en vinnare i mina ögon!

Därför har ja lite ångest angående vissa saker, om jag inte gör det så kommer jag säkert att ångra det. Men tänk om det blir mycket bättre om jag låter bli? Man ska egentligen inte tänka så, men tänk om? ^^ Iaf så är det långt borta och jag hinner nog med andra saker under tiden!

puss o kram på framgång