Miriam

Fylldes just av ett tomrum. En enorm saknad.
Jag kommer alltid att sakna denna familj som jag så älskvärt blev välkommen av. Jag hann knappt lära känna dem så kände jag mig hemma. Jag kommer alltid att sakna den där busiga tvååringen och den där familjen som alla hade kärlek till varandra. Jag har aldrig förr mött någon som välkomnat mig som ni gjorde, det fanns alltid plats för en till. Kommer alltid att minnas allt vi gjort och alla upptåg jag fått vara med om.

Och just nu i natt kände jag denna saknaden av er. Det är som se men inte röra. Ni finns där, men jag kan inte vara där. Don´t blame him för vad som hänt, det var tillsist jag som valde att det skulle bli såhär. Jag orkar helt enkelt inte längre. Men jag vill att ni ska veta att ni alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. De må vara litet, men det rymmer så mycket!

Jag kommer alltid att vara där som en vän, eller som den dotter ni aldrig fick, vad som helst. Bara ni vet att ni och alla minnen finns kvar hos mig och där stannar dom :)
puss o kram på bland de finaste människorna!