För att nå det onårbara måste man börja med att sträcka sig mot det
Det sägs ju att man ska sträva mot sina mål och det låter ju väldigt logiskt. Men om ens mål är så stora och rent omöjliga, hur ska man då ha motivationen att sträva dit?
Nu har inte jag några omöjliga mål egentligen, men för mig känns dom omöjliga. I mina mål så blandas andra personer in och jag kan ju inte tvinga med dom bara för att jag har ett mål jag vill nå. Men kan det vara värt att fråga dom om de vill vara en del av mitt mål?
Sen har ja ju även mål som bara jag kan påverka om jag vill nå dit. Jag vill nå dit, men kan inte..
Till något helt annat.
Kan man vara svartsjuk på någon som man egentligen inte borde vara svartsjuk på? Varför är då jag det? Jag har inte rätt att vara det?... eller har ja?
puss o kram
Nu har inte jag några omöjliga mål egentligen, men för mig känns dom omöjliga. I mina mål så blandas andra personer in och jag kan ju inte tvinga med dom bara för att jag har ett mål jag vill nå. Men kan det vara värt att fråga dom om de vill vara en del av mitt mål?
Sen har ja ju även mål som bara jag kan påverka om jag vill nå dit. Jag vill nå dit, men kan inte..
Till något helt annat.
Kan man vara svartsjuk på någon som man egentligen inte borde vara svartsjuk på? Varför är då jag det? Jag har inte rätt att vara det?... eller har ja?
puss o kram
Det som har lättats från hjärtat
Trackback
