Miriam

Det har vart en såndär dag då jag har söndag, alltså riktigt söndag. Sovit bort dagen, ingen dusch, mjukiskläder och massa fetandes framför tv:n (för ovanlighetens skull faktiskt). Men det är även en sån där dag då jag lämnat tankarna åt mig själv. Och jag vill lova att jag får ångest för varje stund som går. Hur säger man till någon att det är mitt fel och att man verkligen menar det?
Jag lever ett dramaliv och jag skapar dramat själv. Nu vill jag bara få svar på nån arbetsansökan så jag kan flytta, bort från allt jag "förstört". En klok vän sa till mig att det kanske är bäst jag går på egen hand ett tag, det är nog precis det jag behöver göra :)

Krams