Miriam

Det är mot småtimmarna som tankarna börjar snurra, det är nu som jag verkligen funderar över mina val, det är nu jag får kalla fötter.

En stor fråga ställer jag mig själv varje dag och varje dag har jag ett nytt svar. Kan inte riktigt bestämma mig för hur jag vill ha det. Men det finns något jag lever upp till, att våga pröva. Om jag har provat så vet jag. Om jag inte försöker så kommer jag aldrig få veta om det var det jag ville och behövde, om så inte är fallet och jag har provat, så kan jag alltid vända mig tillbaka och börja om från början.

Men hur länge kan man hålla på att börja om, när måste man sluta pröva? Jag tror inte det finns något direkt svar på det, för behöver man verkligen sluta?
Livet är som ett enda stort prov och ibland får det högsta betyg, men ibland måste det göras om för att klara kursen.

Jag har aldrig vart någon stjärnelev, har heller aldrig vart något läshuvud. Men när det gäller praktiska saker har det oftast gått väldigt bra för min del och jag anser att livet är ett stort praktiskt moment som jag är säker på att jag kommer att klara, men anser även att det är en kurs man aldrig blir klar med.

När jag nu sitter här och funderar, fast jag egentligen borde sova, så inser jag att jag inte behöver fundera längre. Livet är en del som vi får leva med och en del vi får se vad som händer, men det är mest en del jag uppskattar.

Krams