When we deceive people, we don´t really know how much damage we have done
Lova mig det, bara lova mig.
Ibland får jag en sån här obeskrivlig känsla, en känsla jag egentligen inte vill veta av. Men det finns där och jag kan inte göra något åt det.
Det fanns tidigare en annan känsla som kom och gick titt som tätt, men nu... nu finns den inte längre. Jag vill att den ska komma tillbaka, men bara en gång till. Men den känslan har övertagits av en annan känsla, en ny känsla som jag aldrig vart med om tidigare. Denna känsla är ny för mig och jag vet helt enkelt inte hur jag skall hanskas med den.
Jag tror jag mår dåligt av den, men jag vet att andra mår mycket sämre av att jag har denna känsla. Det enda jag vet om denna känsla är att det inte är mitt fel att den uppstått.
Jag har inte tänkt tala mer utförligt om denna känsla, för jag är rädd att erkänna den. Rädd för konsekvenserna, och rädd för sanningen.
Sanningen är något som skrämmer mig ibland, speciellt om den kommer från en lögn. Jag är rädd att höra sanningen, därför ställer jag sällan frågor som rör mig. Men nyfiken som jag är så vill jag ändå veta svaren, men vill då höra en lögn och är rädd att sanningen kommer ikapp mig.
Men i det stora hela hör jag helst sanningen. Den får smärta hur mycket den vill, men det tar inte lika hårt som att få reda på en lögn :)
Krams
Ibland får jag en sån här obeskrivlig känsla, en känsla jag egentligen inte vill veta av. Men det finns där och jag kan inte göra något åt det.
Det fanns tidigare en annan känsla som kom och gick titt som tätt, men nu... nu finns den inte längre. Jag vill att den ska komma tillbaka, men bara en gång till. Men den känslan har övertagits av en annan känsla, en ny känsla som jag aldrig vart med om tidigare. Denna känsla är ny för mig och jag vet helt enkelt inte hur jag skall hanskas med den.
Jag tror jag mår dåligt av den, men jag vet att andra mår mycket sämre av att jag har denna känsla. Det enda jag vet om denna känsla är att det inte är mitt fel att den uppstått.
Jag har inte tänkt tala mer utförligt om denna känsla, för jag är rädd att erkänna den. Rädd för konsekvenserna, och rädd för sanningen.
Sanningen är något som skrämmer mig ibland, speciellt om den kommer från en lögn. Jag är rädd att höra sanningen, därför ställer jag sällan frågor som rör mig. Men nyfiken som jag är så vill jag ändå veta svaren, men vill då höra en lögn och är rädd att sanningen kommer ikapp mig.
Men i det stora hela hör jag helst sanningen. Den får smärta hur mycket den vill, men det tar inte lika hårt som att få reda på en lögn :)
Krams
Det som har lättats från hjärtat
Trackback
