Miriam

Jag sitter nu här än en gång och försöker skriva utan glasögon på min f-bannade blogg. Varför skriver jag så mycket? Jag skriver ju inte ens något vettigt, men jag har helt enkelt många blandade känslor som vill ut :)
Min kväll gick inte riktigt som tänkt. Det hade vart skönt att få gjort nå annat än att sitta här och vara instängd med mina egna tankar. Det mina vänner är näst intill farligt. Hade det int vart så förbaskat kallt så hade jag gått ut och bara gått, men nu väntas en sömn som jag ej tror kommer inträffa. Vet egentligen inte varför jag är nervös över att fara imorn för det händer inget annat än en busstur typ. Fast det kanske är just det, att åka buss... Sen så är jag helt hundra på att jag kommer att glömma något viktigt!

Om jag hade vart stark nog hade jag bara vänt mig åt andra hållet tagit tag i det som jag nu tror värmer mitt hjärta i just denna stund och skrikit ut mina riktiga känslor, men ja kan inte. För jag är inte så stark som jag trott, men långt mycket starkare än vad jag någonsin varit!

Vi har alla våra dåliga dagar, men vi kommer alltid ur dom. Jag kommer att klara mig, för det har jag alltid gjort. Jag ler åt dig för jag lär av mina misstag, och jag tror faktiskt att du var det, men du har lärt mig så mycket. Saker jag aldrig kommer att göra om igen :)

♥Krams