Vi lever som en hiss, ibland går det upp och ibland går det ner

Det går inte bra nu. JAG skulle inte säga att det går bra nu. Det ringer folk och det frågas saker, bara för att konstatera att jag inte har ett eget hem. Bara för att få mig att säga "nej, jag har inget jobb än. Jag söker för fullt, men får hela tiden nobben. Därav har jag inte råd att flytta från mampapsen". Dessutom har min hud sagt upp sig som fungerande del av min kropp, min mage lever ett eget liv, mina ögon vägrar se ordentligt, mitt hjärta orkar inte pumpa blodet nog snabbt så jag ska orka hela vägen upp för trapporna, mina knän viker sig, min rygg är paj och jag har glömt var jag lagt mitt huvud.

Men trots allt så är det mesta mitt fel. Så jag har enbart mig själv att skylla och med de vill jag bara säga att jag lever ändå och allting löser sig i slutändan!

Var ju ändå på intervju idag i Aplog, är inge vidare sugen på att bo där i sommar, men man tar vad man får. Ser väl till slutet av veckan om jag får de eller ej. Senare var jag på synundersökning bara för att sänka självkänslan lite och få reda på att jag ser värre och värre. Från -2,75 till -3,0. Och på glasögonen insåg vi att jag bara hade -2,5 så det var ju inte konstigt att jag inte ser ordentligt!
Proppade iaf i mig en popcornpåse så jag är glad ändå!

puss o krams

Det som har lättats från hjärtat

Skriv vad du har på hjärtat:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0